Fortsätt till huvudinnehåll

Irritationen är på topp

Ett nytt grupparbete/case i den för terminen sista kursen. Kursansvarig delade upp oss efter klasslistan och jag hamnade med bl.a K. Inte optimalt efter min ilska och frustration senaste tiden mot honom. Men nu var vi i samma grupp....
Jag tyckte att vi skulle dela upp de olika områdena mellan oss, vi hade chans att påverka betyget individuellt efter ambitionsnivå och jag ville inte dras ner av honom.
Herregud, människan har ingen verklighetsförankring! Påstår sig ha högre ambitionsnivå än mig och den tredje gruppmedlemmen vilket är skrattretande med tanke på att allt han åstadkommer är att klänga på andra och be dem göra uppgifterna åt honom. Ja, ok, ambitionen att lyckas är väl hög hos honom men inte att lära sig och tillgodogöra sig utbildningen utan bara att godkännas. Dit kan man ju nå på olika sätt, i gymnasiet swishade han andra för att de skulle göra hans uppgifter och de vill han gärna göra nu med. Har förklarat för honom att det här inte funkar som gymnasiet, han behöver ta utbildningen på allvar men det är som att prata med en vägg.
Jag har skrivit massor och jobbar på att få ihop en bra presentation, han har klistrat in några påståenden hämtade från olika ställen som han googlat fram, men inte förklarat riskerna utifrån vårt case. Han var klar efter en timmes arbete medan jag och den tredje fortfarande jobbade, att ta ytterligare en uppgift var inte något han ville utan bara göra en PowerPoint där vi skulle bidra med all information. Så nu har vi en grupp där två stycken arbetar med att göra riskbedomningar och en som hittar käcka bilder på nätet och lägger vår text bredvid. Hm, känns inte riktigt som att arbetsfördelningen är rättvis och varför ska mitt slit ge honom högre betyg?!
Blev påhoppad av en annan i klassen, fröken "jag är en ambitiös person" om att jag inte skulle vara elak mot K för det är ju roligt att hjälpa varandra. Jojo, jag hjälper dem som själva arbetar också, dem som jag kan ha ett vettigt samtal och utbyte av ideér och tankar med. Inte någon som inte orkar engagera sig i sitt eget lärande utan vill åka snålskjuts på andra. Snäste tillbaka att jag sliter för mitt betyg och tänker inte dras ner av snyltare. Senare fick jag ursäkt och kram då fröken fått bakgrunden förklarad för sig av D. Varför lägga sig i något när man inte vet vad det handlar om, civilkurage som vi andra beskylldes för att sakna eftersom vi inte tog fröken i försvar när hon mobbades av förra kursledaren?! Mobbades!? För att man inte får extraundervisning då man valt att negligera kursen till förmån för semester och därmed hamnat efter. Ingen annan får specialbehandling eller eftergifter så varför ska fröken det?
Gnäll, gnäll och gnäll! Var förresten inne hos utbildningsledaren och gnällde också. Det tar så mycket energi att diskutera med personer som inte vill jobba själva och jag vill få ut mesta möjligt av utbildningen och det känns inte rätt att så mycket energi ska gå åt till dessa snyltare istället för på min framtid.

Nåja, snart jullov och en paus!
Nya tag efter nyår!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Jag vill också ha min mamma hos mig.....

En vanlig måndag i oktober... 4e dagen med ryggskott och jag sitter i soffan med kaffekopp i handen och varm vetekudde i ryggslutet. Läser en bok jag lånat på biblioteket, en bok som har växt medan sidorna har avverkats. Så kommer meningen; "Jag kommer hem till dig, säger hon. Ge mig bara lite tid att boka biljetten. I två veckor har du din mamma vid din sida." Relationen mellan bokens kvinnliga huvudperson och hennes mamma är inte och har inte varit optimal men när mamma behövs som mest...då finns hon där. Tårarna kommer utan förvarning, impulsen att hålla dem tillbaka och försöka svälja klumpen i halsen snabbt efter. Jag vill att min mamma ska vara här, att hon ska komma och göra allting bra. Ta hand om mig och bara ge kärlek och trygghet. Min mamma har funnits här. Under 32 år fanns hon nära men ändå så långt borta. Aldrig att hon kom och gjorde allting bra. Aldrig kärlek och trygghet. Bara rädsla och otrygghet. Att aldrig ha känt sig älskad av den som gav en livet. ...

PTSD-grupp startar...

Igår, en torsdag i mitten av februari, var det omstart av PTSD-gruppen vid Danderyds sjukhus. För några månader sedan deltog jag vid detta första möte men sedan hann jag inte fortsätta under hösten pga att studierna tog all tid och ork. Nya tag nu under våren. Men det var tungt. Det är en informationsgrupp om PTSD så inga personliga upplevelser ska lyftas fram. Igår gick dem igenom definitionerna och kriterierna för PTSD. Bara det var jobbigt och väckte tankar och minnen. Jag hoppas att jag kommer att orka fortsätta, tanken är att jag nu under våren även ska starta traumaterapin och informationsgruppen ska göra mig mer förberedd.